Det här är en omarbetad text av ett blogginlägg från 2020 :

Del 1 – från kropp till medvetande

Det s.k. chakrasystemet är en modell från vediska texter och yogiska traditioner som beskriver energicentra i och omkring kroppen. Den modell som är mest känd i väst utgår från sju huvudchakran, placerade längs kroppens mittlinje – från området kring bäckenbotten och svanskotan och upp till hjässan.

Chakrasystemet kan ses som ett sätt att förstå människan som en helhet, där kropp, känslor, tankar och andlighet hänger samman.

För en del kan ordet chakra kännas främmande eller diffust. Kanske har du ingen naturlig koppling till ordet energi heller. Inom olika traditioner används därför olika språk för att beskriva dessa upplevelser.

I moderna tolkningar har chakrana ibland kopplats samman med kroppens endokrina körtlar och hormonella funktioner. Det är en intressant koppling, men chakran är inte anatomiska körtlar som kan påvisas inom modern medicin.

Kanske är det ändå just den här kopplingen mellan kropp och upplevelse som gör chakrasystemet intressant?

Alltid i ett sammanhang

Inom chakrasystemet betraktas de olika energicentra inte som isolerade öar. De ses som delar av ett sammanhängande system, där det som händer i ett område kan påverka upplevelsen av helheten.

De olika chakrana förknippas traditionellt med olika kvaliteter och teman.

• När energin i baschakrat sägs vara i balans kan det förknippas med trygghet, stabilitet och känslan av att vara förankrad.
• Sakralchakrat förknippas med livslust, sensualitet, kreativitet och förmågan att känna.
• Solarplexuschakrat förknippas med vilja, handlingskraft och personlig kraft.
• Hjärtchakrat förknippas med kärlek, medkänsla och relationen till andra.
• Halschakrat förknippas med kommunikation och uttryck.
• Pannchakrat, eller tredje ögat, förknippas med intuition, inre seende och insikt.
• Kronchakrat förknippas med andlighet, helhet och upplevelsen av något större än det egna jaget.

Man kan också beskriva de sju chakrana på olika sätt, till exempel som områden som berör vår fysiska, emotionella, mentala och andliga erfarenhet. Det finns dock ingen enda universell modell – olika traditioner har beskrivit chakran på olika sätt. Och kanske är det just det som är så spännande

När vi går från kropp till medvetande

När vi mediterar riktar vi uppmärksamheten bort från vardagens ständiga görande och tränar oss i att vara mer närvarande i nuet. Meditation kan också påverka hjärnans elektriska aktivitet, och forskning har bland annat undersökt förändringar i så kallad thetaaktivitet, som ligger mellan 4 och 8 Hz.

Det betyder inte att meditation alltid innebär att hjärnan går in i theta, eller att theta automatiskt innebär ett andligt medvetandetillstånd. Man forskar fortfarande på det här, men för mig blir det ändå intressant när jag jämför detta med den shamanska traditionen.

Rytmiskt trummande har länge använts inom olika shamanska traditioner i samband med det som kallas shamansk resa. Även trummande har studerats vetenskapligt i samband med förändrade medvetandetillstånd. Forskning på området är fortfarande begränsad, men det är fascinerande att något som används som en andlig praktik också går att undersöka utifrån hjärnans aktivitet och människans upplevelser.

En studie från 2026 undersökte just rytmiskt trummande och förändrade medvetandetillstånd. Den fann att 4 slag per sekund kunde kopplas till neural tracking i thetaområdet och starkare rapporterade förändringar i upplevelsen. [KÄLLA: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/41888165]

Här möts två olika sätt att närma sig samma människa. Det ena försöker mäta och förstå. Det andra försöker uppleva.

När chakrasystemet blir större än kroppen

Den välkända modellen med sju chakran är inte den enda som finns. I vissa moderna andliga traditioner talar man även om ännu fler. T.ex. åttonde chakrat beskrivs i vissa traditioner som ett medvetandecentrum som ligger utanför den fysiska kroppen. Där talas det bland annat om kontakt med förfädernas minne och med det som ibland kallas betraktaren – den del av oss som kan iaktta våra tankar, känslor och erfarenheter utan att helt identifiera sig med dem.

Det nionde chakrat beskrivs i vissa traditioner som ännu mer övergripande, förbundet med universum och något som sträcker sig bortom det individuella jaget.

Här befinner vi oss långt ifrån det som går att mäta med medicinska instrument. Det här är andliga föreställningar och erfarenheter inom vissa traditioner – inte vetenskapligt fastställda anatomiska strukturer. För mig behöver det inte göra dem ointressanta. Tvärtom. Det är just här som frågorna blir riktigt spännande.

Vad händer med vår upplevelse av oss själva när vi mediterar, trummar, dansar eller på andra sätt förändrar vårt vanliga medvetandetillstånd?

Vad är det vi upplever? Och behöver vi alltid kunna förklara det för att erfarenheten ska ha betydelse?

Behöver vi dela upp människan?

Jag tänker ibland att människans behov av att systematisera och kategorisera både kan hjälpa oss och begränsa oss.

Vi behöver begrepp för att förstå världen. Samtidigt kan våra kategorier få oss att tro att det vi har delat upp faktiskt är separerat.

• Kropp.
• Känslor.
• Tankar.
• Medvetande.
• Andlighet.

Men är det verkligen så enkelt? I min värld är en sådan uppdelning inte alltid nödvändig.

Jag ser snarare människan som en helhet där allt hänger samman. Chakrasystemet är för mig ett sätt att utforska den helheten – ett språk för sådant som ibland är svårt att beskriva med enbart medicinska eller psykologiska begrepp.

Och kanske behöver vi inte välja mellan vetenskap och andlighet. Vi behöver bara vara noga med att förstå vad som är vad. Det vi kan mäta får vi kalla mätbart. Det som hör till en andlig tradition får vi kalla just en tradition. Och det vi själva upplever får vi berätta om som vår egen erfarenhet.

Att tjäna utan hierarki

Det finns också olika uppfattningar om nivåer och hierarkier inom andligt arbete. En del traditioner beskriver olika grader av medvetande eller olika nivåer av andlig utveckling.

Inom den shamanska väg som jag själv känner mig hemma i finns inte samma behov av hierarki.

För mig handlar det snarare om ödmjukhet.

Vi behöver inte vara ”högre” än någon annan för att kunna utvecklas. Vi behöver inte ha alla svar för att kunna hjälpa, dela eller lära oss. Kanske handlar det andliga arbetet mindre om att nå högre och högre – och mer om att komma djupare in i kontakt med oss själva, varandra och det stora sammanhang som vi alla är en del av.

Det är också därför jag tycker att chakrasystemet är så intressant. Inte för att jag behöver bevisa att varje chakra är en fysisk struktur i kroppen. Utan för att modellen kan hjälpa mig att ställa frågor.

• Om vem jag är.
• Om vad jag känner.
• Om vad jag bär med mig.
• Om vad som behöver få ta plats.
• Och kanske framför allt – om hur allt hänger samman.

Inte i att hitta rätt kategori eller nivå, utan i att vara med och upptäcka människan bakom den.

För mig är det där det verkligt intressanta börjar och med det går jag in i de workshops jag håller för dig. Jag kommer inte med ett facit, utan jag erbjuder en möjlighet och ett sätt att se på både hälsa, personlig utveckling och andlighet. Du får några redskap och kan använda dem om du vill och du behöver inte byta världsbild.

En deltagare uttryckte det så bra för några år sedan: ”Man behöver inte tro på metoden. Den fungerar ändå på ett varsamt sätt” och jag fortsätter att dela citatet, för det säger så mycket. Jag säljer inte en ny världsbild. Jag ger dig en annan vinkel.

Jag kommer att omarbeta del 2 och publicera den om någon dag. 😊