Idag vill jag dela med mig av Natalie Southgates video från 2026-08-27 och jag har översatt texten och infogat den här nedanför, för dig som inte har lärt dig eller tränat upp din engelska.
Jag blev själv varse igår, att saker som jag trodde att jag jobbat mig igenom under år av må-bra-aktiviteter, faktiskt låg kvar där och plötsligt poppade fram. Jag skulle kunna beskriva det, som när du suger på de karameller som kallas för kryptoniter; ett smågodis som har ett hårt skal och helt plötsligt brister skalet och det starka sura innehållet ger sig till känna. Så var det. Här gick jag omkring med mitt tycke genomarbetade psyke, haha och så plötsligt reagerade jag på en situation, precis som när jag var ung, men utan relevans idag.
Tänk om de mönster du fortsätter att upprepa … ångesten du inte kan förklara … trycket i bröstet … eller vanan du ständigt sträcker dig efter … inte är problemet?
Tänk om det är tecken?
När vi växte upp lärde sig de flesta av oss aldrig vad vi skulle göra med vår sorg, ilska, rädsla eller skam. Så vi lärde oss att begrava det. Vi tryckte ner det i det Carl Jung kallade det omedvetna – och med tiden även in i våra kroppar och vårt energisystem.
Men det vi begraver försvinner inte bara. Till slut hittar det ett sätt att tala.
Kanske går vi igenom ett riktigt långt och svårt år. Vi kan ha upplevt förluster. Vi kan ha varit med om svåra saker under barndomen. Och vi måste överleva och bara fortsätta med livet. Så vi fortsätter att trycka ner det som känns.
När jag säger ”trycka ner” beskriver Carl Jung det som att vi placerar de här delarna i det omedvetna – de delar som inte längre finns i vårt medvetna medvetande. Vi trycker ner dem i källaren av vårt medvetnae, så att säga. Och precis som vi kan begrava saker från vårt medvetande kan vi också begrava dem i vårt energisystem, i våra chakran och i våra kroppar.
Så vi kan gå i åratal och trycka ner saker. Men tyvärr betyder det inte att de bara försvinner. De börjar faktiskt att ”ruttna”.
Och när de här begravda sakerna börjar gro, börjar de dyka upp i våra liv och visa sig som symtom.
Det finns miljontals olika symtom, men det kan till exempel vara ett relationsmönster som du upprepar om och om igen. Du kanske tänker: ”Varför dras jag till samma typ av relation hela tiden?”
Det kan vara ångest – den ångest du hela tiden känner utan att ens veta varför. Det finns ingen uppenbar anledning till den.
Det kan vara något så enkelt som att du varje kväll klockan nio sträcker dig efter något – från kylen, från flaskan, telefonen eller vad det nu är. Du vet inte riktigt varför. Du vill sluta, men du kan inte. Du fortsätter att göra samma sak.
Det kan vara trycket i bröstet som du inte ens förstår. Det finns ingen känd anledning till det. Det verkar bara alltid finnas där.
Det kan också vara känslan av att du aldrig riktigt räcker till. Du måste fortsätta. Du måste prestera. Du måste göra mer.
Symtom kan visa sig på så många olika sätt.
Och när vi har de här symtomen är det väldigt lätt att tro att något är fel på oss – att börja känna att vi är trasiga på något sätt. Men tänk om vi inte är det? Om du verkligen kan börja se dina symtom som tecken, kan de i stället visa dig var du har begravt något.
Dina symtom är tecken som visar var du har begravt saker och som ber om att få komma upp till ytan. Det här är kraften i Chakradance™: att låta det omedvetna tala. Att låta det omedvetna långsamt och tryggt få komma fram.
Det är en mycket säker och väldigt jungiansk praktik. Den tillåter det vi har begravt att mycket varsamt, steg för steg, få komma fram genom dans och rörelse – för att kunna resa sig och börja läka, så att vi inte längre behöver trycka ner allt. Och det fungerar på tre olika nivåer samtidigt.
Vi har chakrana som vår karta
– den mest otroliga kartan, där varje chakra representerar en aspekt av oss själva. Det finns sju chakran: vår trygghet, vår sensualitet, vår kraft, vår kärlek, vår kommunikation, vår intuition och vår andlighet.
När vi begraver saker begraver vi dem inte var som helst. Vi begraver dem någonstans på den här kartan. Det är därför arbetet med chakran är så otroligt. Det är som att lysa med en strålkastare och upptäcka vilken del av vårt liv som påverkas.
Var har vi gömt det här på vår karta?
Sedan finns den jungianska psykologin i Chakradance™.
Det är djupet i det vi gör. Genom det jungianska arbetet börjar vi arbeta med arketyper, aktiv fantasi och mandalakonst.
Det omedvetna talar inte i meningar. Tyvärr vore det lättare att förstå om det gjorde det, eller hur?
Det talar inte i ord. Det talar i symboler och bilder – och genom de symtom jag pratar om, men också genom humör, känslor och kroppsliga förnimmelser.
Det här är sådant som kommer upp från det omedvetna.
Genom att arbeta med de jungianska aspekterna – arketyperna, den aktiva fantasin, börjar vi lyssna till det omedvetnas språk. Vi låter det omedvetna komma till tals.
Sedan kommer den sista delen av det vi gör:
själva medicinen, som är musiken och rörelsen.
I Chakradance™ är all musik komponerad för att resonera med de sju chakrana. Den fungerar som en form av vibrationsmedicin. Musiken rör oss. Den hjälper oss att komma förbi det medvetna sinnet, som annars lätt kan ta över och tala om för oss vad vi ska göra och hur vi ska röra oss. Musiken rör oss. Kroppen rör sig.
Och genom det börjar den omedvetna energin långsamt komma upp från vårt undermedvetna, från vår kropp och från vårt energisystem – och komma upp till ytan för att kunna läka.
Det är otroligt. Det är en otrolig praktik. Den är så djup. Så läkande.
Och en annan sak jag vill tillägga är att vi ofta, när vi arbetar med läkning och gör omedvetet arbete, tänker att allt handlar om skuggan. Och det är uppenbarligen en del av det. Vi begraver många av de smärtsamma delarna.
Men vet du vad jag verkligen har insett? Jag har gjort det här i 28 år nu, och så många av oss begraver också det goda.
Vi begraver också vår passion.
Kanske som barn fick höra att det vi älskade var lättsamt. ”Oroa dig inte för att göra det. Det är bara lek. Du behöver växa upp.”
Så vi begravde passionen. Vi kanske begravde vår intuition. Kanske fick vi höra: ”Åh, du hittar bara på saker. Det där är en påhittad vän.” Vad det än var, begravde vi den intuitiva delen av oss själva.
Vi begravde vår egen känsla av kraft. Vi började göra oss mindre för att bli accepterade, för att passa in, för att bli älskade – vad det än må vara.
Mycket av det vi begraver i det omedvetna är faktiskt dessa vackra gåvor.
Så vackra. De är alla gåvor.
Att släppa skuggan är också en gåva, men du ska veta att mycket av den här praktiken också är glädjefylld, eftersom vi börjar lyfta fram alla dessa delar av oss själva. Så att vi kan leva så fullt ut som möjligt. Målmedvetet. Äkta.
De låter kanske som klichéartade ord, eller hur? Men det handlar om att bli mer och mer sann mot den vi är – och att leva livet därifrån.
Jag älskar den här praktiken. Det är mitt livsverk, och jag kommer att prata om det tills de tystar mig. Så här är jag igen i dag och pratar om det – och bjuder in dig, om du är Chakradansare, att dansa i dag. Dansa i dag. Och om du inte har gjort det än, ge det en chans.
Kör.
Prova.
Det är vackert.
Hoppas du orkade lyssna/läsa hela vägen och blir inspirerad att göra ditt eget arbete med att släppa det du har begravt i ditt undermedvetna.
Då har du möjlighet till det via den 8-veckor långa serien Chakradance™ Rituals, som jag kör i Sundsvall 30:e september till 18:e november. Varje onsdagskväll kl.18:00-20:00
