Små steg – och plötsligt märker du att något har förändrats

Det är inte alltid vi märker vår egen utveckling. Vi gör val, tar små, små steg och fortsätter framåt. Kanske förändrar vi något i taget, utan att riktigt tänka på det.

Och så en dag upptäcker vi att något har hänt. Att vi står stadigare än tidigare. Att vi har fått en inre kraft som vi inte riktigt visste att vi hade.

Jag märker det tydligt nu på hösten.

När många uttrycker sin sorg över att sommaren är slut och sin oro inför den mörka årstiden, känner jag inte längre på samma sätt. Jag är inte kvar i den där negativa känslan. Och när jag tänker efter inser jag att det faktiskt handlar om en djupare förändring i mig – inte bara i hur jag möter hösten, utan i hur jag möter livet som helhet.

Saker som tidigare kunde väcka starka känslor och skapa en emotionell berg-och-dalbana, med en dipp i både ork och humör som följd, passerar numera ofta med en märklig neutralitet. Jag fastnar inte på samma sätt i det som händer.

Det här är svårt att förklara. Jag kan egentligen bara beskriva hur det känns för mig. Det är som om jag har fått lite mer utrymme mellan det som händer och min egen reaktion på det.

Och mitt i allt det där går jag omkring och smånjuter av saker som andra kanske skulle tycka är banala. Små ögonblick, enkla vardagssaker, sådant som jag kanske inte ens lade märke till tidigare.

Det är ingen dramatisk förändring som syns utanpå. Men inifrån känns den stor.

Jag skulle önska att fler fick uppleva den där känslan av att stå lite stadigare i sig själva, även när årstiderna skiftar och livet inte alltid blir som vi tänkt oss.

Självklart är det skillnad på vanlig hösttrötthet, oro och nedstämdhet och en depression. Depression är ett allvarligt tillstånd som kan ha många samverkande orsaker och ibland behöver professionell behandling. KBT, kognitiv beteendeterapi, är en av de behandlingsmetoder som kan hjälpa vid depression.

Men jag tänker också att vi kan behöva hitta små stunder i vardagen där vi får landa, hämta andan och komma närmare oss själva.

För mig har meditation och Chakradance™ blivit en del av den resan, men det är inte hela resan. Som jag beskrivit i min biografi här på webbsidan, har många må-bra-saker inverkat i att jag idag mår bra, men Natalie Soutgates Chakradance™ blev liksom pricken över i:et.

En grusväg omgiven av gröna träd och buskar, med en klar himmel och mjukt ljus.
Vägen framåt

Chakradance™ kombinerar musik, guidade visualiseringar, fri rörelse och meditation. Det är ett sätt att utforska sig själv utan krav på prestation eller på att göra rätt. Du behöver inte kunna dansa. Du får följa musiken och dina egna rörelser, i din egen takt.

De guidade meditationerna kan ge en stund av stillhet och möjlighet att rikta uppmärksamheten inåt. För mig är det värdefullt att ha sådana stunder där jag inte behöver lösa något, prestera eller vara på väg någon annanstans.

Jag vill särskilt bjuda in dig som känner att du inte riktigt mår som du skulle önska. Kanske längtar du efter mer lugn, mer närvaro eller bara en stund där du får vara precis som du är.

Chakradance™ är ingen behandling för depression och ersätter inte professionell hjälp när sådan behövs. Men det kan vara ett sätt att utforska rörelse, meditation och självkännedom som en del av din egen väg till välbefinnande.

Du behöver inte vänta tills allt känns bra för att börja ta hand om dig själv. Ibland kan ett litet steg vara början på något nytt.

Kanske är Chakradance™ ett sådant steg för dig?

Nästa tillfälle är i Sollefteå den 25/10, där jag och Gunilla på yoga&Spirit håller en 3 timmars workshop kl.12:30-15:30. Just nu kan du ta med en kompis ”på köpet”.

I Sundsvall kan du endera delta på eftermiddagen onsdagen den 11/11 kl.13:00 eller på kvällen onsdagen den 25/11 kl.18:00, under fullmånen i Andrummet i Sundsvall.

Skicka ett meddelande till mig om du vill anmäla dig: Via kontaktsidan: https://fylgjachakradance.com/kontakt/ eller via e-post till info@fylgjachakradance.com

Ett lugnt rum med fyra stolar runt ett litet bord, en växt i fönstret och mjuk belysning. En tapet med texten 'LOSE YOUR MIND' på väggen.
Andrummet i Sundsvall

Höstdagjämning

I morgon, onsdag den 23 september kl.02:05, infaller höstdagjämningen i Sverige. Då är dag och natt ungefär lika långa – en vacker påminnelse om balans mellan ljus och mörker.

Jag gillar hösten. Kanske är det min bästa årstid. De dagar då solen lyser på alla vackra färger och luften är sådär hög och klar. Nu säger vi adjö till sommaren med dess aktiva energi och går in i en tid av vila, eftertanke och lugn.

Kontemplation.

Rönn av Lie Orrmalm. https://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/4.0/legalcode.sv

Jag tillhör dem som tycker att mörkret är mysigt, men jag vet att den här tiden kan vara jobbig för många. Att hålla fast vid goda vanor och sådant som får oss att må bra – som att meditera, äta bra, vara ute och ge sig själv tid för återhämtning – kan kanske hjälpa oss att hålla humöret uppe när dagarna blir kortare.

För mig är en promenad i skogen, en solig dag en fin energiboost. Eller sitta vid en eld och njuta av den klara luften. Jag älskar färgerna gult och orange och att färdas genom ett landskap full av björk, asp och rönn blir för mig ett halleluja moment.

Att botanisera bland rotfrukterna för att laga en god soppa är också en slags njutning. För dig som odlar själv, måste det vara en stor tillfredsställelse att skörda.

Rotsaker

Jag brukar prata om balans och en sorts balans är att se möjligheter i både i ljus och mörker. Vi kan inte se stjärnorna glimma, eller norrskenet dansa, om det inte vore mörkt.

Vi kan omfamna mörkret och vila i det. Släppa taget om det som inte längre behöver följa med oss. Tids nog kommer ljuset och aktiviteten tillbaka igen.

Nu när det är skördetid, kanske det kan passa på att blicka inåt en stund och fundera?

Vad skördar du just nu? Vad har vuxit fram i ditt liv det senaste halvåret? Vad vill du ta tillvara på och vad vill du lämna kvar?

Och

Vilka gåvor bär du inom dig? Vad är det som glimmar i dig, även när det blir mörkt omkring dig?

Höstlöv (skapad med Chat GPT)

En liten saga:

Myten om Persefone och Demete och våra årstider

Persefone, även kallad Kore, var en gudinna i grekisk mytologi. Hon var dotter till Demeter och Zeus.

När Persefone en dag plockade blommor på en äng tillsammans med sina väninnor, dök Hades, härskare över underjorden, upp ur marken och fick syn på henne. Han blev förälskad i Persefone och beslöt sig därför för att göra henne till sin hustru. Han rövade bort den protesterande Persefone och tog med henne ned till underjorden. Demeter vandrade runt jorden för att söka efter sin dotter, och i sin tröstlösa sorg vägrade hon att fullgöra sina plikter som fruktbarhets- och skördegudinna. All växtlighet vissnade och både djur och människor svalt.

Till slut beslöt Zeus att något måste göras när han hörde människornas desperata böner. Zeus visste att om Demeter inte fick tillbaka sin dotter skulle ingenting längre växa på jorden och allt skulle dö. Han befallde därför Hades att släppa Persefone fri och låta henne återvända till sin mor.

Men Hades lurade Persefone att äta ett granatäpple på sin väg upp från underjorden, vilket ledde till att hon var tvungen att stanna kvar. Om man en gång äter av de dödas mat, kan man aldrig lämna deras land. Zeus föreslog då att den mängd kärnor som Persefone ätit från granatäpplet skulle bestämma det antal månader hon skulle vistas på jorden hos Demeter. Resultatet blev att Persefone skulle tillbringa sex av årets tolv månader på jorden och sex i dödsriket.

När Persefone går upp till jorden kommer våren, och den fruktbara delen av året börjar. Men, när hon måste återvända till dödsriket under vintern, blir det mörkt och kallt på jorden och allt vissnar och dör. Detta eftersom Demeter sörjer att hennes dotter inte är hos henne.

Så fick vi våra årstider…

Greek goddess Persephone en AI-genererad bild (NightCafe Creator)

Vintersolstånd

Winter Solstice Sunrise” skapad av Android Jones. 

🌟🌟🌟