I morgon, onsdag den 23 september kl.02:05, infaller höstdagjämningen i Sverige. Då är dag och natt ungefär lika långa – en vacker påminnelse om balans mellan ljus och mörker.

Jag gillar hösten. Kanske är det min bästa årstid. De dagar då solen lyser på alla vackra färger och luften är sådär hög och klar. Nu säger vi adjö till sommaren med dess aktiva energi och går in i en tid av vila, eftertanke och lugn.

Kontemplation.

Jag tillhör dem som tycker att mörkret är mysigt, men jag vet att den här tiden kan vara jobbig för många. Att hålla fast vid goda vanor och sådant som får oss att må bra – som att meditera, äta bra, vara ute och ge sig själv tid för återhämtning – kan kanske hjälpa oss att hålla humöret uppe när dagarna blir kortare.

För mig är en promenad i skogen, en solig dag en fin energiboost. Eller sitta vid en eld och njuta av den klara luften. Jag älskar färgerna gult och orange och att färdas genom ett landskap full av björk, asp och rönn blir för mig ett halleluja moment.

Att botanisera bland rotfrukterna för att laga en god soppa är också en slags njutning. För dig som odlar själv, måste det vara en stor tillfredsställelse att skörda.

Jag brukar prata om balans och en sorts balans är att se möjligheter i både i ljus och mörker. Vi kan inte se stjärnorna glimma, eller norrskenet dansa, om det inte vore mörkt.

Vi kan omfamna mörkret och vila i det. Släppa taget om det som inte längre behöver följa med oss. Tids nog kommer ljuset och aktiviteten tillbaka igen.

Nu när det är skördetid, kanske det kan passa på att blicka inåt en stund och fundera?

Vad skördar du just nu? Vad har vuxit fram i ditt liv det senaste halvåret? Vad vill du ta tillvara på och vad vill du lämna kvar?

Och

Vilka gåvor bär du inom dig? Vad är det som glimmar i dig, även när det blir mörkt omkring dig?

En liten saga:

Myten om Persefone och Demete och våra årstider

Persefone, även kallad Kore, var en gudinna i grekisk mytologi. Hon var dotter till Demeter och Zeus.

När Persefone en dag plockade blommor på en äng tillsammans med sina väninnor, dök Hades, härskare över underjorden, upp ur marken och fick syn på henne. Han blev förälskad i Persefone och beslöt sig därför för att göra henne till sin hustru. Han rövade bort den protesterande Persefone och tog med henne ned till underjorden. Demeter vandrade runt jorden för att söka efter sin dotter, och i sin tröstlösa sorg vägrade hon att fullgöra sina plikter som fruktbarhets- och skördegudinna. All växtlighet vissnade och både djur och människor svalt.

Till slut beslöt Zeus att något måste göras när han hörde människornas desperata böner. Zeus visste att om Demeter inte fick tillbaka sin dotter skulle ingenting längre växa på jorden och allt skulle dö. Han befallde därför Hades att släppa Persefone fri och låta henne återvända till sin mor.

Men Hades lurade Persefone att äta ett granatäpple på sin väg upp från underjorden, vilket ledde till att hon var tvungen att stanna kvar. Om man en gång äter av de dödas mat, kan man aldrig lämna deras land. Zeus föreslog då att den mängd kärnor som Persefone ätit från granatäpplet skulle bestämma det antal månader hon skulle vistas på jorden hos Demeter. Resultatet blev att Persefone skulle tillbringa sex av årets tolv månader på jorden och sex i dödsriket.

När Persefone går upp till jorden kommer våren, och den fruktbara delen av året börjar. Men, när hon måste återvända till dödsriket under vintern, blir det mörkt och kallt på jorden och allt vissnar och dör. Detta eftersom Demeter sörjer att hennes dotter inte är hos henne.

Så fick vi våra årstider…