När vi jobbar med att balansera oss, blir vi alltmer medvetna om de aspekter av de delar som vi har förnekat inom oss själva. Dessa kan vara de delar av oss som vi kände att vi behövde gömma för att bli accepterade av vår familj eller kultur, som t.ex. vår vildhet eller vår sensualitet. Eller så kan vi ha haft upplevelser, eller känslor som vi tyckte var så pinsamma, förödmjukande eller till och med skrämmande att det enda sättet vi kunde hantera dem var att begrava dem djupt i vårt undermedvetna. Dessa dolda delar av oss själva är vad Carl Jung kallade vår ”skugga”.

Det dolda

Eftersom vår skugga är dold från vårt medvetna liv antar vi att den inte existerar. Och ändå är sanningen att vår omedvetna skugga är precis som den mörka skuggan som går bredvid oss på en solbelyst gata – den dansar alltid bredvid oss, vare sig vi kan se den eller inte. Ju längre vi förnekar dessa dolda delar av oss själva, desto mer frodas de och orsakar förödelse i våra liv.

Vår skugga visar sig som de plötsliga utbrotten i våra liv, ungefär som en kraft som försöker bryta igenom. Det är känslorna som exploderar till synes från ingenstans, som vi kanske inte ens förstår. Det är vårt mörka humör, våra psykosomatiska sjukdomar och, i de mest extrema fallen, de omedvetet inspirerade ”olyckorna” i våra liv. Om vi vägrar att erkänna denna mörka sida av vår natur kommer den att agera omedvetet och ofta med stor kraft.

Varför utforska?

Varför skulle vi vilja muddra upp mörkret inom mig själva? Skulle inte det göra en till den person en föraktade och fruktade mest? Paradoxen är, att ju mer vi förblir omedvetna eller i förnekelse av dessa dolda delar av oss själva, desto mer kraft har de i våra liv.

Vi kan till exempel medvetet ha tillbringat vårt liv med att försöka vara den duktiga eller den snälla och alltid försökt vara alla andra till lags så att vi skulle bli älskade. För att uppnå detta begravde vi omedvetet vår vildhet, våra åsikter, våra djupa känslor. Att omfamna skuggan i det här fallet handlar inte om att plötsligt bli den dåliga. Det handlar inte om att bli en galen, vild person som skriker eller hänger sig åt alla mörka begär. Att omfamna skuggan innebär att acceptera att vi har vår egen natur, våra egna åsikter och våra egna djupa känslor. Att göra det visar oss att vi inte är den goda eller den dåliga; Vi har helt enkelt tankar, känslor och drivkrafter som kommer och går.

Men om skuggan får ligga och gro beter den sig som den dåliga personen – den vilda, labila som har släppts lös i våra liv. Hen kan visa sig som ett beroende, där vi i hemlighet kan bete oss illa. Hen kan explodera i ilska eller dömande vid de mest olämpliga tillfällena.

Att acceptera vår skugga låter oss ta fullt ansvar för oss själva. När vi verkligen erkänner vår skugga kommer den att sluta ha kontroll över oss.

Ett av de viktigaste sätten för oss att hålla oss avskurna från dessa delar av oss själva är genom att projicera dem på andra – våra grannar, olika kulturer, de som vi känner är väldigt olika oss. Vi kan börja känna igen vår skugga genom att lägga märke till när vi har extrema reaktioner på andra människors beteenden eller egenskaper. När vi förnekar en del av oss själva ser vi den förstoras hos andra. Om vi till exempel har förkastat vår egen sexualitet kommer öppen sexualitet hos andra att få oss att känna oss extremt obekväma, rädda eller till och med motbjudande. Om vi har begravt våra känslor kommer vi att förakta människor som brister ut i gråt vid varje drama i sina liv. Vi kan leta efter de dolda delarna av oss själva i våra extrema reaktioner på andra.

Möt, erkänn och gå vidare

Vi behöver veta att den här delen av oss finns och att det är okej att möta dem. Det är bra att erkänna sin osäkerhet och alla känslomässiga reaktioner. Det händer ofta att skuggsidan av oss ger sig till känna i personlig utveckling och helandearbeten. Var observant på det och lär känna den dolda aspekten av dig själv. Det är ofta så att det du retar på dig hos andra också finns hos dig själv.

Hur gör man då?

Ta dig tid att både känna och reflektera över dina känslor. Att skriva dagbok och öppna upp för att erkänna alla aspekter hos dig själv, är en bra början. När du får reaktioner som känns irrelevanta till situationen, som komna någon annanstans ifrån, kan du skriva ner dem för reflektion och analys.

Under en period skrev jag själv drömdagbok, för att utforska de dolda budskapen från mitt undermedvetna. När du mediterar och deltar i Chakaradance workhops kan du också föra anteckningar och reflektera över vad som kommer upp. När du identifierar och bestämmer dig för möta och jobba dig igenom, behöver du också öva på att sedan släppa, för att inte fastna i ältande.

Och: ta det försiktigt. Forcera inte. Som Natalie säger i videon: vi dansar inte bara upp 40 år av begravda känslor. Vi gör det försiktigt och lite i taget, så att det inte blir överväldigande.

Natalie Southgate, grundare av Chakradance™ berättar vidare i videon ”What happens if you don’t turn to face your shadow?”:

Skrivet med inspiration från Natalie Southgates bok ”Chakradance: Move Your Chakras, Change Your Life”