Så är det första dagen på det nya året. 2022.

Det startar nästan likadant som 2021 gjorde, med pandemirestriktioner, råd om munskydd i kollektivtrafiken och begränsat antal personer vid evenemang. Skillnaden är att många nu är vaccinerade mot Covid. Jag läste att i Sverige är 81,7% vaccinerade med 2 doser och 29,3% har fått 3 doser. Samtidigt finns det en hel del skeptiker, konspirationsteoretiker och frihetsbejakare som säger nej till vaccin. Tiden vill utvisa vad som var sant, falskt och klokt.

Jag startade nyårsaftonen med fjärrsänd toning med Marie Bergman i Katarina kyrka. Vackert, stilla och välgörande. Toningen sändes via Facebook: https://facebook.com/events/s/nyarstoning-for-alla-med-marie/888071328530084/

Att landa i sig själv, med intentionen att göra gott för andra, är otroligt fint. Jag lyckades nästan delta i Maries toning i Härnösand 2016, i Vårsta diakonigård, men blev tyvärr sjuk. Jag har tonat i andra sammanhang, men hoppas på att kunna delta live med Marie någon gång. Siktar på det… 🙏

Just i Härnösand firade jag resten av aftonen. Härnösand, en stad som jag har anknytning till på olika sätt, inte minst för att det var där som maken och jag träffade varandra för 40 år sedan. Vi i sällskapet pratade om ditt och datt, men så klart om andligheten och om upplevelser, vägvisare och ”meningen” med det som sker.

”Meningen” uppfattar jag som något annat än Ödet. Många pratar om ödet – det förutbestämda – som vi inte kan påverka, men om det vore så skulle vi kunna lägga ner vår strävan efter personlig utveckling och att förverkliga våra drömmar. Vi skulle vara marionetter i Ödets trådar. Så tror jag inte alls att det är. Jag är av åsikten att vi verkligen kan påverka vad som sker i våra liv. Vi har alltid det fria valet och vi har ett ansvar, både för oss själva och andras väl och ve.

Begreppet ”meningen” är mer en synkronicitet, när vägar möts och goda saker uppstår av en till synes tillfällighet. I sällskapet som firade nyårsafton igår, finns en massa synkroniciteter och det är stundom ofattbart att vi är sammankopplade på det sätt som vi faktiskt är. Många gånger får man svaret med vad som var ”meningen”, flera år efter att saker har skett. ”Jahaaa… det var därför…”

Det är alltid bra att vara lyhörd och receptiv; att lyssna in både hjärtats röst, men också de signaler och fingervisningar vi får från våra hjälpare.

Stanna upp, andas…

Jag hoppas 2022 blir ett år då vi får bukt med pandemin och vi kan mötas utan smittrisk. Jag har pausat Chakradance under hela pandemin, för dansa med slutna ögon är inte alls så smittsäkert som att sitta helt stilla med 2 meters mellanrum. Jag vill oss väl.

Jag önskar dig ett fint 2022; Ett 2022 där pandemin stannar av och vi känner oss fria att leva som vi önskar och där vi kan följa hjärtats röst och där vi kan mötas igen, i dans med slutna ögon.

❤️🧡💛💚💙💜🤍