Du har andligt stöd och vägledning om du önskar det. Du behöver bara be om och söka kontakten.

Den här veckan har tredje ögat varit i fokus.

Tredje ögats chakra sitter mitt i pannan och det är förknippat med vår intuition och inre syn. Det är via detta chakra vi kan öppna upp vårt sjätte sinne – vår egen personliga ”filmduk”. Det är vårt sinnes öga och där uppfattar vi de budskap vår intuition har att erbjuda.

Jag var till ett medium för över 20 år sedan, som bl.a. berättade att mina guider hade problem med mig, för att jag inte lyssnade på dem. Och så var det. Jag gick emot ”magkänslan” hela tiden och naturligtvis blev det inte bra. Det blev t.o.m riktigt dåligt, men jag drevs av en rädsla att göra fel, litade inte på min förmåga och är det så, då lyssnar man på andra, på andras normer och förväntningar. Jag gick i väggen. Det kan hända, om man negligerar sina behov och hjärtas röst. Om jag lärt mig något av det där, så är det att lyssna – inåt. Ibland kan det vara svårt att framhärda, när det blåser andra vindar utanför… ibland i stormstyrka.

Andlig guidning… Det här är nog det svåraste jag skriver om. Inte för att det är svårt i sig, men för att jag har brister i att kommunicera det. Det här är något som öppnade sig för mig redan som barn. Jag hade många upplevelser och jag kände mig aldrig ensam, även om jag var alldeles själv. Jag tecknade i turbo, medan jag berättade. Helt inne i min egen värld, tecknade jag ut på charkpappersrullar från Konsum och kasserat printpapper från SCA.

Du vet hur vuxna i regel möter barn som pratar om sånt vi inte kan se; man bortförklarar det med att benämna det som livlig fantasi. Man lär dig att hålla tyst om dina upplevelser. Man skojar bort. Så var det gör mig, men ibland, glömde jag bort mig… Jag minns att jag aningslöst berättade något inför klassen i lågstadiet. Plötsligt naiv och exalterad. Hela klassen (eller var det bara halva?) gapskrattade åt mig. Jag lovade att aldrig någonsin yppa något igen. Så lätt det är att tysta någon. Skratta bort.

Min första medvetna kamrat från andevärlden var en av mina ”låtsaskompisar”. Jag vet att just hon inte bara var en låtsaskompis, för vilken 4-åring på 60-talet skulle komma på ett persiskt namn för en låtsaskompis? De vuxna visste inte ens om något persiskt namn på den tiden. Sverige levde i en Sverigebubbbla där alla hette Ingrid, Karin och Mats. Nu visste jag ju inte då att det här var ett namn som är vanligt i Iran. Det har jag googlat som vuxen och har först då förstått att det inte var ett namn jag hittat på. Det finns på riktigt. I en annan del av världen.

När jag som vuxen började intressera mig för andlighet i den sociala sfären, i mitten på 90-talet och sedermera gick kurser. Då fick jag begrepp och namn för saker. Inom shamanismen är andehjälpare grejen. Jag har haft ett gäng hjälpare, rådare och guider i mitt helandearbete under många år, men det har varit svårt att prata om det. Jag har fått feedback från klienter, som gjort att jag litat på de budskap jag fått. Det är lätt annars att tappa tron på sig själv.

Nu i veckan bad jag att få kontakt med någon guide i ett specifikt syfte och väntade spänt om om någon i det gamla gänget skulle dyka upp, eller om någon ny bekantskap skulle uppenbara sig. Och det var det senare som skedde. Något så vackert har jag sällan skådat! Skulle den hjälpa mig med min enkla frågeställning? Och här förstod jag vad vilken tankevurpa jag gjorde – jag som aldrig skulle säga så om någon annan, sa det om mig själv. Skulle inte jag vara värd detta?

Vi är alla värda det finaste! 💙💜

Bekantskapen var angenäm och det är en kontakt jag kommer att odla från framåt. Mitt spörsmål gällde mig själv.

Våra andliga hjälpare antar den form vi är öppna för att se. De visar sig som olika väsen, vättar, ljussken, änglar, djur, eller andra former. Beroende på hur vi lättast förnimmer väljer de att ta kontakt via syn, ljud, doft eller bara en känsla. Vi behöver bara vara öppen för möjligheterna.

Hur har du det med intuitionen? Om du inte känner dig säker och vill stärka den, kan du börja med att uttrycka din vilja, bestämma dig för att lita på dig själv och träna på att gå in i avslappning. Att släppa tankarna och bara vara… lyssna inåt. Visualisera en vacker plats att vila på i ditt inre och be om ett möte med din guide. Är det svårt, är kanske en ledd meditation att föredra. Trumresor är ett annat sätt, fär du kan skapa kontakt med ditt kraftdjur.

Alkemi