Många gånger tycker jag att det är svårt att sätta ord på andlig utveckling eller andliga upplevelser. Jag saknar ord… fortfarande efter drygt 20 års andligt arbete.

Idag tänkte jag att min man skulle få sig en dos Alberto Villoldo och jag körde igång en timmes föreläsning på temat ”Mod att drömma”. Att ha modet att kliva ur sin familjs, släkts och kulturs hjulspår, och att fundera på ”Vem är jag, utan min släkts traditioner, utan mitt jobb och alla förväntningar. Vem är jag och vilken uppgift har jag, när jag skalar av det?

Han pratade mycket om att leva och vara i

• Ormens energi: ömsa skinn och lämna det gamla bakom sig, vara i det nya
• Kolibrins energi: vara i stillhet, samtidigt som i rörelse, som väljer nektar.. livets nektar, inte gift, där vi också kan välja det som är bra för oss i livet… vänner, situationer, arbete…
• Jaguarens energi: som inte har några fiender… att inte vara rädd
• Örnens energi: att sväva ovanför och få perspektiv och klarsynthet

När jag hörde honom beskriva tillståndet av oavbruten meditation, att vara i ett state of mind, där man är närvarande – mindful – i varje händelse… där man inte behöver sätta sig ner kl.06:00 och ljuda mantra… där man är ett med naturen och har kontakt med moderjord och känner sig i kontakt och i relation med hela vårt universum. Där man ÄR, så kände jag att han beskrev det tillstånd som jag försökt beskriva många gånger. …Att vara i ett tillstånd där jag bara ÄR…

Eckart Tolle betydde mycket för mig i början av min resa och jag lyssnade på många föreläsningar, både på nätet och på en yogastudio som körde storbildsföreläsningar. Jag hade en vän som somnade varje gång vi var där, men jag var som fastklistrad i allt han sa. Han pratade om att släppa egot och vara här och nu. ”The power of now”, som han publicerade i slutet av 90-talet.

Nu när jag har ett arbete som tar mycket tid, trodde jag att jag kanske skulle tappa en del av det andliga livet, men det finns där, med mig, hela tiden. I varje möte är jag där…

Det är otroligt intressant det här, när jag tittar tillbaka på vem jag var för 25 år sedan. Vad som hänt under min resa fram till nu och så helt annorlunda jag förhåller mig till allt nu. Jag är i en likande situation i mitt arbete – något jag klivit in i igen, bara för ett halvt år sedan. Det är väldigt lätt att jämföra. Cirkeln är sluten. Det jag lämnade för 20 år sedan, är jag tillbaka i nu, helt annorlunda.

Det är för att jag en gång bestämde mig för att välja annat, att jag klev ur hjulspåren, anammade mina drömmar, och att jag gjort en resa där många delar har spelat sin roll… som jag gör att jag är här. Nu. Jag ser min mening, utanför min släkts och familjs traditioner Jag har mål och mening, som är större än mig själv, men jag verkar i det lilla… Det är därför som jag inte blir arg på de oförskämda, inte stressar när jag har mycket att göra, inte ältar det som varit, eller blir deprimerad av pandemin. Jag har klivit ur, men jag finns ändå kvar.

Det är alltid bra att bli varse sin egen resa och att blicka tillbaka och se varje steg, för att att ha förståelse för varje individs egen process. Jag behövde höra Alberto Villoldo säga det, för att förstå vilken resa jag har gjort. Jag är otroligt nöjd med att det har skett och jag är nöjd med att ha gjort denna resa. En resa, som jag kommer förhoppningsvis kommer att fortsätta många, många år till…