Jag fick ett erbjudande per e-post: Dear, think for a minute about your life, and ask yourself… ”What if you could radically transform every aspect of your life… your relationships, your health, your career, your finances, your fun and leisure, and even your level of contribution to the world?”

Jag ser att en del människor konsumerar kurser, föreläsningar och upplevelser, utan sammanhängande mål. För mig blir det precis som med överkonsumtion mat, dryck och tobak/droger. Det känns bra för stunden och kanske ger en kick, men i grunden händer inget långvarigt som skapar helande på djupet. Vill man göra ett djupgående arbete behövs att man bestämmer sig, koncentrerar sig och ger helandet som sker, tid att ”sätta sig” och assimileras på alla plan.

Mitt liv har varit en andlig och personlig helanderesa under många år. Jag har gjort en massa förändringar i takt med mina utmaningar och tagit vara på möjligheter som visat sig för mig och varit i en fantastisk resa. Visst, det har varit de djupaste dalar och i de högsta höjderna, men ett utforskande i det mesta som jag stått inför. Dock har jag varit noga med att välja och skapa tid. Jag har också förordat det till mina klienter, att ge kropp och själ en chans att bearbeta en behandling, men tyvärr har inte alla lyssnat. Det är naturligtvis tråkigt att se att ens ansträngningar inte tas på allvar, men var och en har ansvar för sig själv och vill man inte ta vara på möjligheterna, kan ingen annan än de själv bestämma sig för det. När det är dags sker det.

Ibland ser vi människor som år efter år gör val som är dåliga för dem själva. Visst är det frustrerande? Man vill ju dem väl, men de dansar efter andras pipor och säger ja till allt och alla. Väljer partners som inte är snälla, eller ger 150% till allt utom sig själv. Det är inte lätt att se vad man gör för destruktivt, om man inte höjer blicken. Och man måste vilja göra det. Jag minns när jag för 25 år sedan fick frågan: ”Hur mycket älskar du dig själv?”. Jag svarade hurtigt att jag nog hade kommit upp i 75%. Personen tittade missmodigt på mig.

Så här när jag tittar i backspegeln, hade jag då – för 25 år sedan – kanske kommit upp till 25%. Varför missbedömande jag så? Svaret är, att jag inte hade något facit på vad 100% kärlek till sig själv kunde vara.

Jag var på inget sätt ensam då och jag ser det runt omkring mig även idag. På något sätt har samhället och föräldraskapet fortfarande med sig den där Jante-lagen, som säger att du inte ska tror att du är något. Men du ÄR något och du kan påverka dig själv att förstå det.

Det kanske är först när man förstår, som man kan ta vara på möjligheterna? Det kanske är först då man lyssnar, tar till sig och gör de där förändringarna, som det faktiskt händer?

Ben Furman har skrivit boken ”Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom” och den titeln har retat många. Jag ska inte gå in på den, men min titel på en egen bok, kanske hade varit ”Det är aldrig för sent att göra valet att börja ge dig själv kärlek”. För mig handlar det om att inte bara ta hand om sig själv – just nu – utan även hela ursprunget, mönstren i generationer och förhålla dig kärleksfull till hela konceptet. Det finns många skäl till att de äldre generationerna gjorde som de gjorde. Och de gjorde säkert så gott de kunde, men idag har vi fler valmöjligheter och förutsättningar. Vi kan medvetet välja att vara kärleksfulla mot oss själva.

Och vet du vad som är så härligt? När det väl börjar, har det en tendens att fortsätta. När din själ får kärleksfull näring, vill den ha mer. Det kan vara snubbel över stock och sten, men ha målet klart för dig – intentionen stark och klar – att bli hel. Jag tittar nu tillbaka på 30 års metodiskt och målinriktat arbete och det känns väldigt skönt att känna mig lugn och trygg i alla situationer, även okända.

Det börjar med att man bestämmer sig.

Som Pärlhagtorn, som står i min trädgård: Först blommar den i vitt och sedan övergår i en djupare, rosa färg. Samma individ, men i utveckling med fler dimensioner. Från knopp till utslagen blomma. För att citera Edith Södergren… ”visst gör det ont när knoppar brister”, men ont… allt gör inte ont. Mångt och mycket sker av sig själv när man är i flow och flow hamnar man i, när man bestämt sig, gör rätt saker och lyssnar på själen.

Jag har jag lärt mig att vara där – i flow. Då blir det klart och tydligt vilken som är min väg och vilka erbjudande jag ska och behöver nappa på. I flow sker helanden av sig själv. Ansträngningen är slut och varandet har gjort sitt intåg.

Det här har ingenting med ålder att göra. Det är inget som sker av sig själv, bara för att vi blir äldre, eller saknas hos en ung människa. Det här har att göra med viljan att må bra och vara i harmoni. Göra gott för sig själv.

Om du ännu inte börjat vandra; vilket är ditt första steg till att vara kärleksfull mot dig själv?

💚