Min sommar blev inte så bra. Jag låg i feber min första semestervecka och var krasslig den andra. Jobbade en vecka och hade min tredje vecka som liksom försvann.
Jag kände mig inte utvilad alls och kände att jag behövde ladda batterierna, så jag tog ut 3 semesterdagar andra veckan i september och åkte till fjälls. Lagom ansträngande dagsturer på fjället, god mat och ett rum med utsikt. Nystart!
Ullådalen
Man behöver inte åka långt bort för att ge sig själv en boost. Man kan spatsera vid havet, sitta vid en insjö eller en bäck, gå en långsam långpromenad i skogen i medveten närvaro.
Förra helgen spenderade jag en eftermiddag vid havet och det var lika njutbart det.
Sandviken, Åstön
Det är just det där att byta ut det vanliga, mot något annat, som dessutom ger en avstressande effekt. Se varje växt, svamp eller nyanserna i bladverket. Känna brisen i håret. Känna doften av jord eller hav. Eller hitta vitsippor om försommaren.
Jag gillar att fotografera och det är också ett sätt att suga på karamellen lite till; att minnas de energigivande ögonblicken.
Glöm inte bort att ge dig själv tiden att ladda upp batterierna. Värna om dig själv och njut stund.
En plats att vila på
Ett annat sätt att ladda batterierna är att delta i någon av våra workshops. Mina tillfällen med Chakradance™ och Må-bra måleri är till stor del i tystnad – en slags retreat i miniformat.
Om du vill prova Chakradance rörelsemeditation, har jag planerat in ett sånt tillfälle i Sundsvalls city den 28:e augusti..
Tid: 19:00-20:30
Plats Rådhusgatan 26. Sundsvall
Då guidar jag dig i en inre resa, till specialskriven musik. Du rör dig utifrån fina egna förutsättningar och det går också bra att sitta ner om det känns bättre.
Nu har jag inte skrivit på ett tag. Jag har dels behövt smälta hela processen av sommarens 7-veckors Alkemi-resa och jag har dels varit lite upptagen med att börja jobba igen. Jo, sånt måste man ju också göra. 😉
Sista anhalten på Alkemiresan var naturligtvis kronchakrat. Kronchakrat ligger uppe på hjässan och är associerad med vår andlighet. Det är från detta chakra som vi kan omfamna den mer heliga aspekten av våra liv.
I vår moderna kultur blir många av oss uppfångade av vårt materiella dagliga liv, och kanske förlorar kontakten med den djupare betydelsen av våra liv. När det händer, kan livet börja kännas tomt och meningslöst. Vi kan uppleva en känsla av rastlöshet, eller lida av ångest, eller dras mer och mer materiella saker. Vi kan till och med utveckla beroenden.
Genom att jobba med och dansa kronchakrat, kan vi fördjupa vår kontakt med andligheten – det som vi och kan kalla Gud, Gudinna, Alltet, Kosmos, Universum eller helt enkelt en större Kraft. När vi kan stärka vår andliga uppkoppling börjar vi hitta värde och djup i de enklaste dagliga upplevelser. Vi kan få en känsla av det heliga i våra vardagsliv.
Jag reste till det som i shamanismen kallas för Övervärlden, då vi expanderar utåt i universum för att leta upp guider, hjälpare och helande platser. Nu hade jag syftet att kliva in i själva centret för all kunskap. Ja, vad ska jag säga? Wow och ändå så hemtamt.
Universum
Jag har ju gjort själsresor till Övervärlden under 20 års tid, men inte så personligt som nu. Jag har till 90% gjort shamanska helanderesor för andras räkning och bara någon enstaka gång rest för att själv få helanden. Som för så många andra har andras väl och ve, varit viktigare för mig, än mitt eget. Inte så att jag inte brytt mig om mig själv. Nej, tvärtom; jag har jobbat med min personliga utveckling och önskan om att må så bra som möjligt, hela mitt vuxna liv, men vi är många botare som är mer villiga att hjälpa andra, än att ge oss själva samma uppmärksamhet.
Jag expanderade och besökte en himmelsk plats, med en vacker kupol, helt i kristall. Där uppfattade jag olika rum och salar och där träffade jag några av de lärda som existerar där. Min fråga till dem den här gången, var hur jag ska utveckla mitt mediumskap. Ska jag ta riktningen att kommunicera med alla i andevärlden – även som medium, eller inte? Svaret jag fick, var att jag visste själv att jag skulle det. Jag tror man lätt blir lite villrådig när det gäller en själv. Känner du igen det? Att man gärna frågar någon annan, en vän, ett medium eller en lärare, istället för att gå på den egna ”magkänslan”. Vad jag känner, är att det inte finns något alternativ. Vägen är spikrak, även om det inte går fort.
Jag fick också veta, utan att fråga, intressant information om ett kraftstråk över vår gård. Jag har haft lite funderingar kring energierna ända sedan vi köpte stället för 13 år sedan, men aldrig ställt frågan. Nu kom informationen ändå och det behöver jag forska vidare om. Kanske jag skrivet om det också, så småningom.
Hur man hanterar energier är intressant. Jag har skaffat 4 st svarta turmalinkristaller som jag tänkt att jag skulle gräva ner i husets hörn, för att skydda huset från oönskat intrång, då det är lite väl mycket andeaktivitet. Nu fick jag besked om att inte alls ska gräva ner dem, bara lägga dem i hörnen inomhus. Jag uppfattade det också som att jag mer ska lära mig att handskas med energierna, än stänga ner dem. Man berättade också att det var ett särskilt påslag av det här kraftfältet på min favoritplats under några björkar. Spännande! Björkar har i sig en hög ton/ljus klang som jag uppfattar som både andlig och behaglig. Att de också skulle stå i ett kraftfält gör det ännu mer intressant.
I mitt förra inlägg, skrev jag att det var svårt att sätta ord på det här, när jag så länge har upplevt, men inte kommunicerat. Det är en utmaning att försöka beskriva, för inga ord i världen kan matcha själva upplevelsen. På bilden nedanför ser du Swarovski Crystal Dome i Innsbruck. Ett försök från mig, att beskriva skönheten i sfärerna långt utanför oss.
Swarovski Crystal Dome
Slutligen har jag gjort en integration, där jag tittat på alla mina 15 mandalor som ja målat i sommar och därefter dansat alla chakran. En vacker upplevelse och ett befästande av resan.
Jag kom att tänka på KRAFTEN inom oss. Självförtroende, kurage och makten över våra egna liv. Det är så många människor som känner sig dränerande idag. Stress, livspussel, förväntningar, hänsynstagande och brist på egentid för att hämta igen energin.
Jag möter ofta människor som är uppe i huvudet och ständigt styrs av tankeverksamhet och att försöka vara i nästa och nästa steg. De har blivit offer för dagens tempo och förmodade krav på att vara effektiva, men är det så, eller är det vi själva som sätter upp dessa ”måsten”? Hur mår vi i detta och hur kan vi vara våra bästa jag?
”Sedan… bara jag har … då ska jag… nej det hinner jag inte nu, för jag ska…” Motsatsen till att vara här och nu. Det kommer inte att vara hållbart i längden. Till slut kommer själen att markera att den vill ha näring och det gör den via kroppen i form av krämpor. Psykosomatik säger man inom vården. Lyssnar vi inte till dessa signaler säger kroppen till slut stopp och vi är …. utmattade. Då är det dåligt med både självförtroende och självkänsla, när vi inte längre orkar stå upp för oss själva.
Vid utmattning är man inte längre i kontakt med kraften. Totalt urlakad, känns det som om den har runnit iväg, för att aldrig komma åter, men det är bara temporärt. Likt en blomma kan det behövas, inte bara vatten och näring, utan kanske också en omplantering – en förändring i ens förhållningssätt till världen utanför. Förändring av tankar om vad som är ett måste … och inte.
Du är inte vad du gör
Om du ser till att du får näring, vila och lagom med stimulans, samt korrigerar det beteende som gjort att du inte mår bra, så återfår du kraften. Kraften hör till solarplexuschakrat och färgen är gul. 💛
I chakradance dansar vi för våra olika energicenter och när vi dansar solarplexus chakrat dansar vi elden och krigarens dans. ☀️KRAFT/POWER☀️ Ibland har jag märkt att deltagare har svårt att komma i kontakt med den här kraften, elden och krigaren inom sig. Är det för att vi har lärt oss att undertrycka starka känslor i vår del av världen? ”Landet lagom”, som hela Skandinavien är?
Det är okej. Vi är där vi är och ska inte pusha oss att vara någon annanstans. Själslig och personlig utveckling ska inte forceras, men när vi är där – att vi har balans i vårt solarplexuscenter – har vi kraften i allt vad vi hör, även i dansen.
Kanske det här stycket ”Fire” av Katerina Gimon, kan hjälpa? Ett fantastiskt stycke som gestaltar KRAFT.
Våga känna din kraft. Våga uttrycka starka känslor. Tänd din inre eld…
Många gånger tycker jag att det är svårt att sätta ord på andlig utveckling eller andliga upplevelser. Jag saknar ord… fortfarande efter drygt 20 års andligt arbete.
Idag tänkte jag att min man skulle få sig en dos Alberto Villoldo och jag körde igång en timmes föreläsning på temat ”Mod att drömma”. Att ha modet att kliva ur sin familjs, släkts och kulturs hjulspår, och att fundera på ”Vem är jag, utan min släkts traditioner, utan mitt jobb och alla förväntningar. Vem är jag och vilken uppgift har jag, när jag skalar av det?
Han pratade mycket om att leva och vara i
Ormens energi: ömsa skinn och lämna det gamla bakom sig, vara i det nya
Kolibrins energi: vara i stillhet, samtidigt som i rörelse, som väljer nektar.. livets nektar, inte gift, där vi också kan välja det som är bra för oss i livet… vänner, situationer, arbete…
Jaguarens energi: som inte har några fiender… att inte vara rädd
Örnens energi: att sväva ovanför och få perspektiv och klarsynthet
När jag hörde honom beskriva tillståndet av oavbruten meditation, att vara i ett state of mind, där man är närvarande – mindful – i varje händelse… där man inte behöver sätta sig ner kl.06:00 och ljuda mantra… där man är ett med naturen och har kontakt med moderjord och känner sig i kontakt och i relation med hela vårt universum. Där man ÄR, så kände jag att han beskrev det tillstånd som jag försökt beskriva många gånger. …Att vara i ett tillstånd där jag bara ÄR…
Konst: Helena Nelson Reed
Eckart Tolle betydde mycket för mig i början av min resa och jag lyssnade på många föreläsningar, både på nätet och på en yogastudio som körde storbildsföreläsningar. Jag hade en vän som somnade varje gång vi var där, men jag var som fastklistrad i allt han sa. Han pratade om att släppa egot och vara här och nu. ”The power of now”, som han publicerade i slutet av 90-talet.
Nu när jag har ett arbete som tar mycket tid, trodde jag att jag kanske skulle tappa en del av det andliga livet, men det finns där, med mig, hela tiden. I varje möte är jag där…
Det är otroligt intressant det här, när jag tittar tillbaka på vem jag var för 25 år sedan. Vad som hänt under min resa fram till nu och så helt annorlunda jag förhåller mig till allt nu. Jag är i en likande situation i mitt arbete – något jag klivit in i igen, bara för ett halvt år sedan. Det är väldigt lätt att jämföra. Cirkeln är sluten. Det jag lämnade för 20 år sedan, är jag tillbaka i nu, helt annorlunda.
Det är för att jag en gång bestämde mig för att välja annat, att jag klev ur hjulspåren, anammade mina drömmar, och att jag gjort en resa där många delar har spelat sin roll… som jag gör att jag är här. Nu. Jag ser min mening, utanför min släkts och familjs traditioner Jag har mål och mening, som är större än mig själv, men jag verkar i det lilla… Det är därför som jag inte blir arg på de oförskämda, inte stressar när jag har mycket att göra, inte ältar det som varit, eller blir deprimerad av pandemin. Jag har klivit ur, men jag finns ändå kvar.
Det är alltid bra att bli varse sin egen resa och att blicka tillbaka och se varje steg, för att att ha förståelse för varje individs egen process. Jag behövde höra Alberto Villoldo säga det, för att förstå vilken resa jag har gjort. Jag är otroligt nöjd med att det har skett och jag är nöjd med att ha gjort denna resa. En resa, som jag kommer förhoppningsvis kommer att fortsätta många, många år till…
Fylgja Chakradance™ 