Uttrycket ”Du kan inte leda någon dit du själv inte har varit”, är ett vanligt talesätt inom gruppledarskap, som vi hör då och då. Talesättet betonar vikten av erfarenhet och autenticitet i ledarskapet.

Vem är jag då som har workshops och behandlingar via min firma Fylgja? De som varit med mig på min resa genom livet och i min andlighet och praktiska sätt att söka läkning vet lite om min historia. Men du som upptäckt min sida just nu, kanske undrar vad jag har på fötterna, för att kunna hjälpa dig? Det är en skälig fundering, tänker jag.

Allt mitt utforskande i olika praktiker för självhjälp, bottnar i min egen historia av oläkta sår och obearbetade trauman. Vad som är hönan och fjädern i ens historia, kanske inte är så viktigt att leta efter, men invanda mönster skapar djupa hjulspår, som vi gärna hamnar i, men vill komma ur. Det behövs stark vilja att välja nya vägar och man kan behöva metoder som hjälper.

Min bakgrund och resa

Som barn var jag en spirituell person, med stark kontakt till naturen, men på resans gång blev jag en person som var hårt ansatt att stress och som hade svårt att koppla av. För 35 år sedan hamnade jag i en depression, som jag så här i efterhand, skulle kunna kalla den första utbrändheten. Den första väggen. Begreppet utbrändhet var inte allmänt känt i Sverige på den tiden, men idag tror jag man hellre skulle kalla det så. Jag trodde jag ville dö, men förstod att det jag egentligen ville, var att komma bort från det som var jobbigt.

Bild och drömarbete: Jag gick hos en psykolog som inte alls var inriktad på bildterapi, men väl drömarbete. Jag målade mina drömmar och tog bilderna med mig till terapisessionen. Efter 2 år var jag färdig och hade fått en mycket bättre kontakt med mig själv.

Vid samma tidpunkt kom psykologen och bildterapeuten Francesca Mazza Mikaelsson in i mitt liv via mitt jobb. https://www.psykologmottagningen.com/

Via bildarbete på olika sätt har jag själv tagit mig igenom de grundläggande orsakerna till min ohälsa.

Autgogen träning: Vid den här tiden fick jag remiss till en sjukgymnast som jobbade med stresshantering. Hen lärde mig autogen träning, som är en form av självsuggestion. Det blev för mig inkörsporten till meditation.

Jag fick 2 kristaller – en citrin och en tigeröga – av en vän som sa ”Jag tror du behöver de här”. Att använda kristaller var helt nytt för mig och när jag utövade självsuggestion, la jag en på pannan och den andra på bröstkorgen. Fnissade lite för mig själv, men märkte att en liten kristall gav den ”tyngd” jag behövde för att stanna kvar på golvet. När jag berättade för sjukgymnasten och tillade ”det kanske inte ses som normalt”, svarade hen ”Vad är normalt? Är det normalt att vara på IKEA en lördag”. De orden var allt jag behövde höra, för att börja resan mot att vara mitt sanna jag igen. De orden är med mig än idag.

Det har varit en lång resa och jag gick rejält in i väggen strax före milleniumskiftet och var så illa däran att jag varken kunde läsa korta meningar, eller klä på mig utan besvär. Att laga mat och äta, krävde nån timmes sömn efteråt. Jag har aldrig känt mig så gammal och trött som då, när jag var 38 år.

I och med utbrändheten övade jag på att säga nej, men det blev ännu en vägg 7 år senare, för jag gick i mina invanda spår. 2007 lovade jag mig själv att aldrig bränna ut mig igen. Jag startade en ny sorts resa, där jag kunde både säga nej och även ja, utan att känna press. Framför allt började jag göra saker annorlunda och strunta i vad andra tyckte.

Metoder och praktiker

Som jag skrivit tidigare började jag prova å olika metoder där på 90-talet och den första mer inriktade kurserna blev Reiki 1 med Åsa Granskär som tipsade mig om den shamanska vägen. Innan jag odlade den, hann det blev också Reiki 2.

Den shamanska vägen har jag vandrat sedan 2004 med Staffan Ljung som lärare. Han gick vidare till andevärlden 2018, vilket var en stor saknad för oss som valde honom som lärare. Shamanism utvecklade mig att ha en intention i min kontakt med andevärlden ,vilket gav en fin bas och en känsla av trygghet. Jag tog emot klienter på plats och distans under ett antal år.

2008 gick jag 2 kurser i EFT – Emotional Freedom Techniques, som har varit väldigt bra för många saker, men speciellt har det hjälpt mig med ångestrelaterade symptom. Det är en metod som kombinerar akupressur med moderna psykologiska tekniker för att hantera stress, ångest och andra obehagliga känslor. 

Man knackar på specifika punkter på kroppen, s.k. akupunkturpunkter, samtidigt som man fokuserar på ett problem eller den känsla man vill hantera. Man gör det om och om igen, tills man kommer ner i neutralitet.

Jag knackade bort mitt chokladberoende, med EFT. Det var ett chokladberoende som inte alls hade något med choklad att göra, utan något helt annat som var dolt för mitt medvetande. EFT är bra för många saker alltså. https://eftforbundet.se/om-eft/

SBF – Soul Body Fusion är en healingmetod som också har hjälpt mig med neutralitet. Jag hade grupphealingskick via min gamla Facebooksida Fylgjans aktiviteter under några år och intresset var kontinuerligt, men pga min livssituation la jag ner sidan och slutade med healingskicken. Jag behövde fokusera på mig själv en tid. https://centerforcreativeconsciousness.com/soul-body-fusion-homepage/

Mitt gamla intresse för bildterapi tog mig 2013 till Rättvik och en grundkurs i Bildterapi, med Karin Szabo, psykolog och bildterapeut med företaget Kavansa. Bildarbete har varit en stor hjälp för mig under hela mitt liv och jag erbjuder worskhops i små grupper. Det jag gör är inte terapi, men ditt eget arbete kan göra en terapeutiskt verkan för dig. https://www.kavansa.se/kurser/

Neutralitet

Att gå in i en neutral ståndpunkt är en viktig del i min läkningsresa. Att inte gå in i känslosvallet, utan låta emotionerna passera. Om neutralitet har jag skrivit flera inlägg, t.ex. det här:.

Neutralitetens kraft för bättre livskvalitet

Att vara neutral när man ger healing är också viktigt tycker jag. Neutralitet är något som också Chakradance™ har hjälp mig med.

Chakradance™ har på något sätt slutit cirkeln för mig. Det är allt av det ovanstående, men på ett nytt sätt. Det verkar på ett omedvetet plan, där du inte behöver anstränga dig, där vi inte ältar, utan låter processen ha sin gång.

Slutligen

Jag har nu beskrivit min resa, via de metoder jag använt för att hjälpa mig själv, men som också har blivit metoder jag kan hjälpa andra med.

Jag vet hur det känns att ha fysiska åkommor som gör att det är svårt att röra sig, men jag vet också att det både går att sitta och ligga ner när man dansar. Många gånger finns en fysisk skada, men ibland kan en svårighet att röra sig, sitta mer i gamla låsande mönster än faktiska fysiska problem.

Jag vet hur det är att inte kunna fungera som en önskar, inte kunna koncentrera sig, att känna sig vilsen och sökande, att bara vilja dö. Men jag vet också hur det känns att hitta hem. Jag har läkt djupa gamla sår och vandrar vidare och känner mig väldigt vital vid mina numer 64 år.

Jag hoppas det känns det lockande för dig komma till mig på mina workshops, meditationsstunder eller healingbehandlingar. Kanske det ger oss båda något i att mötas?