När vi jobbade med det sakrala chakrat (navelchakrat) och den gudomligt feminina aspekten – kontakten med skapelsen, var det en sällsam inre resa, där jag i första omgången fick kontakt med kraften vi alla bär inom oss, gestaltat som två djur, vilken den ena stod för själva kraften och den andra för beskydd och helanden.

Den andra omgången fick jag kontakt med sårbarhet och minnen av hur utsatt en (jag och andra) kan vara som liten flicka, tonårstjej, ung kvinna, mogen kvinna. Det här var minnen som jag bearbetat och släppt för länge sedan, men i och med det här arbetet, skulle jag tydligen plockade upp dem och dansa mig igenom dem.

Den tredje omgången blev jag färdig på ett helt nytt sätt. Det var inte bara bearbetat och släppt i sinnesstämningen av sorg och bestämdhet som förr. Nu släpptes det med en kraft av frihet och firande av den fria kvinnan i oss alla. En snabb kontakt med tårar och krampen i halsen, för att sedan känna en ny känsla av befrielse. En liten vit fågel blev en symbol för friheten. Jag kände en riktig wowkänsla! 🕊🤍

När jag avslutat och antecknade hörde jag en fågel fladdra förbi utanför det öppna fönstret. Jag fortsatte skriva färdigt och när jag tittade ut och låg där en liten fjäder på fönsterkarmen, som en gåva och hälsning från andevärlden/änglarna, eller vad du vill kalla det.

Inom shamanismen brukar vi säga, att de helandearbeten som gör i den icke ordinära världen, gärna ska befästas i den ordinära världen. Här hände just det.

Jag var frestad att behålla fjädern, men kände starkt att jag skulle släppa den fri, som en manifestation för friheten.

Vi har alla olika erfarenheter med oss och det blir vad det ska bli för just dig. Många gånger kommer inte resultat den första gången, utan processen i att upprepa, gör att helanden sker på djupet. Kanske det inte bara sker inom dig och mig – kanske det sker för många fler, då vi alla är sammanlänkade i det stora Alltet, Universum eller vad du kallar det.