Imorgon är det höstdagjämning: Natt och dag är ungefär lika långa och då säger vi farväl till sommaren och går in i hösten och successivt går allt in i vila. Så småningom får vi ett sobert landskap i blekgult, brungrått och svart, med inslag av lila, men först ska vi berikas med alla varma, vackra färger.

Det har redan börjat här i Jämtland och jag blir alltid så salig när färgerna börjar dra mot gult och orange. Guld och koppar. Finns det något vackrare än en asp i höstskrud? Ängsgräset i våtmarkerna ser så inbjudande ut, att jag skulle vilja lägga mig där och vila. Gör du det, säger maken med ett skratt. Jag gör det i min fantasi! 

Höstdagjämningen en spännande påminnelse om det ljus och mörker, som återfinns i allt och inom oss alla. Nu kan vi också möta mörkret inom oss, bejaka och lära känna. Om vi vill.