Igår deltog jag på Tjejmässan i Hammarstrand, ett samarbete mellan AMI och Ragunda kommun. ”Mässans målgrupp som besökare var kvinnor i alla åldrar och anledningen till det är att AMI via ett §37 projekt med pengar från Länsstyrelsen har som mål att jobba mer med kvinnor, att främja deras intressen, skapa nya nätverk och öppna upp för en aktivare fritid.” Ragundadalens hemsida: https://ragundadalen.se/ Självklart var det inte bara kvinnor där, men som vanligt vid mässor av allehanda slag, var det flest damer i mogen ålder.

Det var första gången som jag besökte hotell Hammarstrand och det var ett mysigt ställe, alldeles bredvid skidbacken. http://www.hotellhammarstrand.se/ Aktiviteterna varvades och förutom Chakradance var det Linedance och gymnastik som turades om i utrymmet i källarplan. På övervåningen i matsalen och receptionen var det olika aktiviteter där man kunde prova på att göra julpynt av naturmaterial och köpa hemslöjd och hemlagade godsaker både av nyttigt och onyttigt slag.

När man är på mässa och erbjuder smakprov, blir det ju aldrig som en riktig workshop, men man får ändå en större bild och känsla för vad det kan handla om, än bara läsa om det. Den här gången var inte dansen i ett avskilt utrymme, vilket gjorde att en del sa att de inte vågade prova, eftersom andra kunde se. Den känslan respekterar jag verkligen och när vi dansar ”på riktigt” har vi alltid nedsläckt, dansar med slutna eller sänkta ögon. Jag pratade med arrangören om det och man hade funderat på avskildhet, men tänkte att det fanns en vinst med att alla kunde få se, även om man inte deltog.

Den här gången ställdes jag inför ett nytt faktum, som jag i sammanhang med Chakradance aldrig ställts inför tidigare (men väl i yrkeslivet); det kom personer som inte riktigt förstod språket. Så när jag säger ”Gå in i era själva, sänk blicken mot golvet, vi dansar meditativt”, så ser jag att 3 personer inte förstår. De visste egentligen inte vad de kommit till, då en svensk fadder tog med dem, men de tittade på mig och härmade mina rörelser. Jag som inte annars brukar dansa så mycket när jag leder grupper, dansade för att visa hur det kunde gå till. Dessa muslimska kvinnor vad med på noterna och jag såg i deras blickar att de visste vad chakran var.

Att de började småprata i dansen, störde inte då samtalet var dämpat och de kanske hjälpte varandra att förstå orden. En av dessa arabisktalande kvinnor kom till mitt bord senare och jag frågade henne vad hon hade tyckt om dansen och hon svarade att det var bra att ta det lugnt och släppa stress ibland. Hon gillade dansen.

Det här kan ju sättas i sammanhang med att några frikyrkor och Svenska kyrkan inte hyrt ut lokal till mig. Svenska kyrkan svarade inte alls, men en frikyrka svarade att de ”inte ville ha chakran i kyrkan”. När jag berättade det för min facilitators-grupp, som är världsomfattande var förvåningen stor. ”Är kyrkan så sträng i Sverige?” Och en av kommentarerna som kom var: ” Wow! To say ”we don’t want to have chakras in the church” is like saying ”we don’t want to have people in the church”! And with that attitude, she’ll pretty soon get her wish! Översättning: ”Att säga att de inte vill ha chakran i kyrkan, är som att säga ”vi vill inte ha människor i kyrkan. Med den attityden kommer nog hennes önskan snart att uppfyllas”.

En del svenskar har fördomar om muslimer, eftersom de inte känner några människor med den trosuppfattningen. Igår besannades inte dessa fördomar.

Igår överbryggades gränser mellan kvinnor från olika kulturer, på ett större sätt än inom olika grupper i Sverige. Det är vackert!

.

.